Seattle

I lördagseftermiddag flög jag och familjen över hela landet för att komma till Portland, Oregon. Från dörr till dörr tog det oss ca 14 timmar. Vi hade en mellanlandning i Dallas, Texas och stannde där i ca 3 timmar. Vi roade killarna med att åka på tåg- shuttlen mellan terminalerna i ca en timme. De tröttnade aldrig, haha. Flyget gick okej, jag är förkyld så landningarna var något smärtsamma för mina stackars öron. Jag har fortfarande lock för högra örat (3 dagar senare). Här är 3h tidskillnad från Greenwich, alltså totalt 9h från lilla Sverige. 
 
I söndags morgon tog jag bussen från Portland till Seattle och stannade där i ca 30h. Min värdfamilj var snälla nog att stå för hotell för de ville inte att jag skulle bo på hostel, "vi vill vara säkra på att du i ett säkert område, så du kan njuta av din vistelese i Seattle till fullo". Ännu en gång, jag har världens bästa värdfamilj. Jag kom till Seattle runt två, checkade in och gjorde mig i ordning och gick ut vid 3. Jag promenerade ner till The waterfront, såg The great wheel, Pier 66, Washington state ferry (Derek Shepard var tyvärr inte ombord), Seattle Aquarium och på avstånd - The space needle. Jag gick sedan upp för alla tusen trappsteg till Pike place market och tog några foton innan jag behövde bege mig upp till Westlake center för min tur med "Ride the ducks". Fordonet vi åkte i var en sjuttio gammal båt som de monterat hjul på så sightseeingturen var ca 1h på land och 30 minuter i vattnet. Vi båtade runt i Lake union och sedan körde vi runt i city. Vår guide var helknasig, men himla rolig! Jag rekomenderear definitivt Ride the ducks! 
 
Efteråt prommenerade jag ner till Pike place market igen för att se det första Starbucks. Jag gick förbi det två gånger innan jag faktiskt såg det, haha. Det var ganska litet, men ändå roligt att se. Jag strosade runt lite till innan jag köpte med mig mat och vandra tillbaka till hotellet. En dusch, ett telefonsamtal och sen sov jag som en stock vid halv tio. Förresten, mitt rum var det största hotellrum jag någonsin bott i. Fancy! 
 
På måndag morgon vaknade jag vid sju, slöade en stund innan jag gjorde mig i ordning och packade mina saker och checkade ut. Strax efter åtta var jag utcheckade och åt frukost på ett fik några kvarter bort. Jag gick till Westlake center och tog the monorail till Seattle center. Knäppte några bilder the Space needle innan jag påbörjade den långa vandringen till Kerry park. Okej, det var inte så himla lång, men ca 30-40 minuter i branta backar var sådär kul, men defintivt värt det. Utsikten från Kerry Park var så himla vacker! Tack för tipset Linnéa! Satt där uppe en stund och beundrade utsikten, träffade några britter och pratade en stund innan jag gick tillbaka till Seattle center. Jag gick förbi en byggnad de ibland använder för scener i Grey's anatomy och tog några bilder innan jag tog the monorail tillbaka till Westlake center och åt lunch. Jag var sedan i stort behov av koffein, så jag gick till ett Starbucks och satt ner en stund. Sedan hittade jag några roliga affärer och la ytterliggare ett par timmar till på Pike place market. Gick in i en bokaffär där affärskillen började sjunga för mig, hans namn var tydligen David och han var ganska skön hahaha. Jag frågade vägen till The gum wall och han byggde upp en lång berättelse som om att jag var huvudkaraktären i en bok. Låter något av detta vettigt? Äsh, jag antar att du behöver vara där för att förstå det roliga, haha. Iallafall, jag prommenerade ner till The gum wall och det är interssant hur något kan vara så oroligt äckligt, men samtidigt fascinerande på samma gång. 
 
Jag gick till Target, köpte till snack till bussturen hem, åt lite mat, gick tillbaka till hotellet och hämtade min väska och gick ner till busstationen. På bussen hem lyckades jag hamna bredvid en ganska lustig filur. Tre utav fyra timmar pratade han konstant och han satt på min högra sida, så med tanke på mitt öra hörde jag inte mycket av vad han sa. Dessutom pratade han väldigt, väldigt tyst. Han verkade dock nöja sig me några nickningar och "mhm, jaha, jasså". Han öppnade upp sig med hela hans livshistoria, hur han hade ett spelberoende, att han blev utkickade från sin systers lägenhet för att han la alla sina pengar på cannabis och inte kunde betala hyra, att han inte gillade att gå på sina AA möten för att de var tråkiga och att han ibland sjukanmälde sig från jobbet för att gå på strippklubbar. Jag kan berätta för er att de fyra timmarna för att komma tillbaka till Portland var fyra väääldigt långa timmar. 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback