Matchningsprocessen - sammanfattning

Nu när jag är ute ur matchingsprocessen ville jag sammanfatta mina matchningar lite kort. Jag hann få fyra matchningar under min korta tid i matchningsprocessen, varav tre stycken kom under samma vecka. Tror aldrig jag kommer glömma känslan för varje gång en ny familj är intresserad av min ansökan. Jag var inte speciellt nervös inför Skype-samtalen, jag tyckte mest det var roligt att prata med olika familjer för det fick au pair drömmen att känna mer verklig!
 
Match #1
Mattituck, New York - Flicka (12år), pojke (6år)
Låg och sov på soffan när första matchen kom, märkte först att jag fått min första matchning när jag såg ett missat samtal från USA. Loggade in snappt på min au pairsida. Hade inte fått någon information, men värdmamman hade mejlat och ville Skype:a på en gång, sagt och gjort. Visste inget om familjen och hade ingen tid att förbereda några frågor. Minns att jag var väldigt stressad inför samtalet, men allt släppte så fort vi började prata. Dagen efter mejlade jag och tackade för samtalet och ställte ett par frågor, men kände att familjen inte var något för mig och tackade därefter nej.
 
Match #2 
Hamilton, Virginia - Flicka (3år), pojke (6år), pojke (9år)
Blev så himla glad när jag sett att jag fått en ny match efter att det stått still i tre veckor. Precis som förra gången fick jag inte med någon information, men vi mejlade lite fram och tillbaka. Vi ställde lite frågor till varandra och vi skickade väldigt långa svar till varandra, men jag kände inte riktigt att det kändes som rätt familj för mig, men jag ville ändå ge dem en chans så vi bestämde tid för Skype-intervju. Vi hann dock aldrig Skype:a eftersom jag matchade med #3 några timmar innan vår utsatta Skype tid. 
 
Match #3
Riverside, Connecticut - Pojke (3år), två tvillingpojkar (1år)
MIN FAMILJ!!
Direkt efter jag fått mejl om att en ny familj var intresserad fick jag ett mejl från värdmamman som sa att hon och hennes man hade läst min ansökan, att de gillade den samt att de vill sätta upp en tid för Skype-intervju. Vi bestämde en tid redan dagen efter. Jag hade läst deras essay och sett bilder på barnen och hade redan innan samtalet en riktigt bra känsla för familjen, samtalet förstärkte känslan ännu mera. Samtalet flöt på bra, värdföräldrarna var väldigt lätta att prata med och hade bra humor, min magkänsla skrek JA! Fick även hälsa på barnen och prata med deras svenska au pair. 
Direkt efter intervjun fick jag mejl från mamman som tackade för samtalet och frågade om jag hade några frågor, jag svarade snabbt tillbaka, tackade för samtalet och funderade ut ett par frågor och vi mejlade lite fram och tillbaka. Dagen efter samtalet mejlade jag deras svenska au pair och tackade samtalet och ställde några frågor,  vi skrev ganska mycket fram och tillbaka och de hon sa stämde överrens med bilden jag fått av familjen. Allt kändes toppen och jag kände redan då att om de frågar mig om jag vill bli deras au pair kommer jag svara ja utan tvekan! Veckan efter så skype:ade vi en gång till för att jag skulle få säga hej till äldsta sonen och i slutet av det samtalet frågade de mig och jag ville bli deras au pair och jag svarade självklart ja! Känslan över det ögonblicket är obeskrivligt
 
Match #4
Alexandria, Virginia - Två tvillingtjejer (3år)
När jag fick deras "intresseanmälan" fanns ingen essay, men det fanns några bilder. Mejlade på en gång och sa att jag var intresserad av att veta mer om dem. Värdmamman svarade snabbt och skickade deras essay. De verkade vara en härlig familj, de hade rest mycket och bott på många olika platser i världen, så de visste hur det var att känna sig ny, bo i ett nytt land, med ett främmande språk runt sig. Vi skype:ade en gång, men min hjärna var så himla uppe i varv efter att ha stressat hela dagen att jag inte riktigt kunde koncentrerar mig och få fram det jag ville. Trots detta berömde värdmamman mig tre gånger för min engelska. Kul att höra! Vi bestämde en Skype nr 2, men samtalet blev aldrig av eftersom jag matchades med match #3.
 
------
 
Jag var bara i matchningsprocessen i fem veckor! Det gick oerhört fort, mycket fortare än jag trodde, men eftersom det kändes så rätt var det bara att köra på! Jag känner verkligen att jag hittat en bra familj och jag är så oerhört taggat över att få starta mitt år i USA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback